söndag, maj 27, 2007

Genesis



Tänk vad man ska behöva genomlida för att få insikt i saker, Ibland behöver man en käftsmäll för att vakna upp ur dvalan människan befinner sig i. Men är det värt det? Såren blöder och kommer att blöda på obestämd tid. Det finns alltid sätt att resa sig på. Bränt barn skyr elden och bränd har jag blivit, ändå badade jag i eld, hennes eld. Blir man bränd, försöker man igen, även om man kanske inte klarar det. Det är svårt att stå på egna ben, Även om man måste resa sig och gå från den hjälpande handen för att nå sina mål. Jag gick inte, Jag låg ner framför någons fötter. Hon sprang. Hon stampade på det jag lade i hennes händer, hon sårade mig. Men någon gång måste man ta sig själv i första hand. Dock har allt sin övergång, på ett eller annat sätt. Och vad gjorde jag, jag satte henne före mig själv, jag satte henne före allt jag tror på, jag gav henne allt jag var och jag dog....

Hon Fenix, stark, skön, hänsynslös

Tack för allt du gav mig, men i slutändan var det bara smärta

Insikt... Nej, rädsla,

Bränt barn skyr elden.