"No wonder I'm awake"

Ta min hand, det är inte farligt... låt oss gå en bit. Jag har något att visa.
Du borde känna dig hedrad att få vandra vid min sida på den här vägen, det var trotsallt du som visade mig att den fanns... detta är ett ställe jag kallar mitt hem, dit jag tar min flykt i svåra situationer. Om vi vandrar här igenom gångarna så kan du ibland se skymtar av mitt liv... strunta i det nu, allt är inte för dina ögon min vän. Nej vi skall djupare än så. Vi skall till hjärtat av den här "labyrinten". Förbi ljuset, förbi den stora salen där jag så ofta strosar omkring bland kristallerna. Ja jag vet vad du tänker men nej vi skall inte in i det rummet. Du kanske trott att det var där jag satt, men du har fel... kom nu jag skall visa dig något nytt, något som du kanske antat eller kännt stirra på dig ibland. Jag vet att du fått rysningar av det men nu är det försent. Porten är öppen, kedjorna sitter dock fortfarande fast, men även de håller inte för evigt.

Om du är ett litet skrämmt barn så är jag en krigare. Det är inget djur som flåsar dig i nacken, ingen varg, ingen katt eller något sådant. Nej detta är någonting värre det är min sanna gestalt den som alltid funnits där, hungrandes.

Du tror kanske att du som kallar dig min vän känner mig men detta är något du alldrig sett förut.